Systembuster i Floridsdorf: skola eller fängelse för barn?

Systembuster i Floridsdorf: skola eller fängelse för barn?

En titt på Franz Jonas European School i Wien Floridsdorf visar direkt att en helt annan undervisningsstil används här. Skolan har inrättat en flerårig klass där man lär ut så kallade ”systembusters”, det vill säga elever som ofta anses svåra på grund av kriser i sin personliga miljö och som ofta har ett brottsregister i unga år. Mellanstadiechefen Christian Klar försvarar detta koncept med våld. Han ser separationen från dessa elever som nödvändig för att de andra eleverna ska kunna ha avslappnade lektioner. "Vi måste lätta på trycket för att skapa en positiv inlärningsmiljö", betonar han. Det rapporterar Puls24.

Men är klassen verkligen en lösning? Läraren Armin Aigner är skeptisk. Han medger att flerårsklassen inte är den optimala lösningen för alla elever, men är inte heller en ”återvändsgränd”. Snarare ser han klassen som en möjlighet att antingen återintegrera eleverna i vanliga lektioner eller att förbereda dem för senare träning. En incident som nyligen skakade skolan exemplifierar utmaningarna: en elev hade skaffat sig ett vapen för självförsvar. Trots alla diskussioner bekräftar eleven Alan att hon inte var i skolan utan blev hämtad senare.

Bakgrund och utmaningar

Problemet med "systembusters" är komplext. Beteendeproblem förstås som avvikande beteende som ofta kan observeras inom psykosociala områden som sociala färdigheter och känslor. En studie av Macsenaere & Feist-Ortmann visar att många av dessa unga lider av diagnoser som ADHD, aggressivt beteende eller anknytningsstörningar och kommer från en stressig familjebakgrund. De befinner sig ofta i en negativ spiral av interaktion med hjälpsystem, som ofta är överväldigade och inte kan ge en lämplig ram. I många fall leder detta till ett ständigt växling mellan olika hjälporganisationer och en ungdomsvårdskarriär utan egentliga lösningar. Beskriver individuell pedagogik dessa alarmerande anslutningar.

Det som märks särskilt är att flerårsklassen för närvarande endast är måttligt besökt – endast tre av åtta elever dök upp. Det visar på elevernas stora missnöje med gränsdragningssystemet. Många mår bättre i vanliga klasser. Trots det lägger direktör Klar stor vikt vid institutionens och andra studenters säkerhet. "En del närvaro är bättre än ingen alls", säger läraren Aigner, som ser det som en framgång om barnen går i skolan och inte hänger i parken.

Elevernas perspektiv

Eleverna är själva missnöjda och anmäler sin kriminella verksamhet för att få pengar. De kommer till och med med brev från myndigheterna som har med kroppsskada att göra. "Luften brinner!" säger Alan och gör klart att vardagen i klassen är allt annat än vanlig. Segregationssystemet uppfattas som ett hinder eftersom det stigmatiserar dem och framför allt inte erbjuder det välbehövliga stödet. Klar konstaterar att det är viktigt att hjälpa dessa barn för att inte äventyra deras utveckling.

Ett annat vetenskapligt perspektiv belyser också detta faktum. Termen ”systembuster” beskriver unga människor som systematiskt testar utbildningssystemets gränser och ofta reagerar på dessa gränser i sitt beteende med aggressiva eller avvisande reaktioner. Aktiva systemstörare vittnar om yttre konflikter, medan passiva ofta faller i reträtt och isolering. GISO Journal erbjuder Information om dessa olika typer och hur de hanterar utmaningarna i utbildnings- och stödsystemet.

Franz Jonas Europaskolan har därför åtagit sig en komplex och utmanande uppgift. Puls24:s rapportering om skolan speglar inte bara utmaningarna, utan också hoppet om att reformera systemet och hjälpa de unga som drabbas. De kommande månaderna kommer att visa om konceptet visar sig vara genomförbart och om eleverna kan guidas in i en bättre framtid.